1st March 2014
Dalfeys snabba avverkning handlar helt om stora stockar och mjuka landningar.
— Paul Iarocci
Uruguay är ett land med stora grässlätter som betas av 12 miljoner nötkreatur. Luis Achugar, chef på det Uruguay-baserade avverkningsföretaget Dalfey S.A. i Rivera, observerar att hans land rör sig i en helt annan riktning än många andra. Medan många länder tar bort ursprungsskogar och plantage för betesmarker och jordbruksmarker, gör man i Uruguay om betesmarker till extremt effektiva tall- och eukalyptusskogar.
En av de nya 1075B skotarna med ungefär 22 ton beskurna stockar i bankerna.
Dalfey har avtal med familjeägda skogsföretaget COFUSA som också är baserat i Rivera. COFUSA har varit delaktig i plantering och skogsskötsel i den sandiga jorden på Rivera Tacuarembo regionen i norra Uruguay sen 1988. Växtsäsongen är lång och det kan regna så mycket som 2 000 mm (80 tum) årligen. COFUSA:s skogsmarkinnehav är totalt 40 000 hektar (närmre 100 000 tunnland) och större delen är arten Eukalyptus grandis. URUFOR är ett systerbolag som bearbetar stockar från COFUSA:s plantage på ett toppmodernt sågverk som producerar virke av hög kvalitet och tekniska produkter. Den är strategiskt placerad och köravståndet till sågverket är bara 30 km. De två företagen har mer än 600 anställda.
H845C bearbetar i beståndet i ett andra gallringsarbete.
Luis studerade agrikultur i Montevideo och under sina sista år bestämde han sig för att specialisera sig på skogsburk, vilket var ett konstigt val i slutet på nittiotalet då den uruguayanska skogsindustrin var i sin linda och låg långt ifrån sina nuvarande 13 miljoner kubikmeter i årlig nedhuggning. “Det här var innan det ens fanns massafabriker i Uruguay,” säger Luis. Men han var beslutsam. Han började jobba för COFUSA 2000 och stannade i sju år och arbetade på olika avdelningar där han lärde sig om plantering, stamkvistning, vägteknik och avverkningsarbeten.
2007 föreslog COFUSA att han skulle bli avverkningsentreprenör. Partnerskapet var perfekt. Luis förstod komplexiteten inom skogsvården, infrastrukturen och avverkningsprocedurerna och hade redan bevisat att han hade den ledarförmåga som krävdes. För COFUSA var det en stor fördel att behålla en entreprenör som också varit en före detta anställd – det hjälpte slutproduktens kvalitetskontroll och man hade garanterat tillgång till det viktiga råmaterialet.
COFUSA mekaniserade sin avverkningsmetod 2005. 2008, under den nya utrustningens forskningsetapp, besökte Luis och Andres Gómez, COFUSA:s skogschef, Tigercats fabriker och blev övertygade om att Tigercat erbjöd en passande lösning för deras krav för sitt unika avverkningssystems. 2009 köpte Luis två 1075B skotare, en specialbyggd 855C fällare-läggare och en H855C-skördare. De senaste fem åren har han skaffat ytterligare tre 1075B skotare, en till H855C, en H845C och en begagnad 822C fällare-läggare och en 220D loader. Med avtalet med COFUSA skördar Dalfey större delen av virket som flödar genom sågverket samt massaved.
COFUSA:s och URUFOR:s framgång kan delvis förklaras av det homogena råmaterialet och sträng kvalitetskontroll genom hela processen. Väldigt få företag i världen producerar högvärdigt virke från eukalyptus-träd och COFUSA utövar utvinningskontroll över leverantörskedjan från fröplanta till sågverket. Dalfey garanterar URUFOR:s stockförsörjning och kvalitet.
Arbetsledaren, Marcos de Oliveira med Luis (mitten) och H855C-föraren Rolando.
COFUSA:s berättelse är en inspirerande historia. Företaget startade 1988. Ursprungsplanen var att odla eukalyptusträd och exportera massaved till Skandinavien. 1992 bestämde sig familjen för att ge sig in i branschen för tillverkning av sågade trävaror för export. På den tiden var detta en radikal idé. Andra företag högg ner eukalyptus-träd för lastpallar men ingen försökte göra FSC-certifierade trävaror av hög kvalitet för att konkurrera med andra tropiska lövträd. Mycket forskning, utveckling och investering utfördes på sågverket för att avgöra vilken metod för tillverkning av brädor och tekniska produkter som skulle kunna konkurrera med de mest välkända tropiska lövträden.
COFUSA började skörda gamla plantage 1992 och påbörjade gallring av sina egna plantage 2002. Sågverket expanderade snabbt under det senaste decenniet och utökade med avancerad utrustning från Tyskland och Italien. Produktutbudet och genomströmningen växte likaså. URUFOR exporterar brädor, laminerade balkar och sammanfogningsprodukter för olika typer av bruk som snickerier, fönsterkarmar, golv, möbler och lastpallar för marknaden i Europa, Asien, Afrika, Australien, Mellanöstern och Nordamerika. Sågverket tar årligen emot 300 000 kubikmeter material (närmre 300 000 ton).
Problemet med eukalyptus är att det torkar snabbt vilket gör att det kan dela sig. Från det att fällare-läggaren släpper ett träd tickar ett bildligt stoppur igång. Timret från det trädet måste anlända till sågverket inom 24 timmar efter att det lagts på marken. Detta är vad snabb avverkning handlar om och arbetet visar hur viktigt det är med maskintillgänglighet och systembalans.
En av Dalfeys nya 1075B-skotare. Tigercats nya kran förbättrar produktiviteten och plockar, i det här fallet, upp tre stockar i jämförelse med Loglift som bara kunde lyfta två.
Det finns några få unika aspekter med Dalfeys avverkning. För att förstå det hela måste man uppskatta COFUSA:s underliggande och intensiva skogsvårdsprocess. Under de första åren efter planteringen utförs behandlingar med ogräsmedel och gödningsmedel. Stamkvistning sker under de första fem åren till 10 m (33 fot) höjd. Den första kommersiella gallringen sker efter sju till nio år och efter tretton till femton år, en andra gallring ger massaved och sågtimmer.
Vi besökte en andra gallring på 15 år gamla träd. Eftersom majoriteten av träden är avsedda för sågverket behövs det inte så snabba ryck och fällare-läggaren har redan åkt till en annan plats. (Träden är redan så pass stora att de inte kan fällas effektivt med en skördare.) En Tigercat H845C lastbärare för bandburna skördare utrustad med en Log Max 7000 bearbetar trä i beståndet och en av de ursprungliga 20 000-timmars 1075B-skotarna drar 7 m (23 fot) massaved och 5 m (16 fot) sågtimmer till vägkanten.
Bara 150 träd per hektar står kvar i beståndet efter den här gallringen. Den intensiva stamkvistningen och gallringen stöds av flera studier som beaktar fler faktorer än bara totalvolymen man får efter slutavverkningen. Luis förklarar att det är viktigare att tillämpa riktiga pengar på slutprodukten som sågas ut ur stora timmer. “Vissa frågar oss varför vi lämnar kvar så få träd i bestånden,” säger Luis som medger att volymen överlag minskar. “Men trädens värde i pengar baseras på produkterna som sågas ut från dem och optimeras.” I det här fallet är mindre mer.
COFUSA drar fördel av det faktum att Luis förstår logiken bakom besluten och slutresultaten. Visst, det är inte optimalt för lastbärare som är i Tigercat 855C-storleken att fälla och bearbeta tre till fyra ton träd hela dagen, men det massiva sågtimret som flyger genom verket medan avsökare och sågar arbetar för fullt är vad som skiljer COFUSA och URUFOR från andra skogsproduktföretag på jorden.
Slutavverkningen sker när träden är 20 år gamla. Då är träden 45 m (150 fot) höga och varje träd väger i genomsnitt 3 ton. De stamkvistas till 10 meter, träden ger två 5 meter stockar och tre sågtimmer som inte stamkvistats. Resten av träden görs om till massaved.
För att dämpa dyra skador från splittring måste monstren kontrolleras och läggas ner mjukt under avverkningsarbetet. Därför kan man inte använda en riktad fällningssåg vilket skulle göra det möjligt att undvika dubbelhuggning och skulle vara snällare mot lastbäraren. Istället måste Luis använda en fällare-läggare och snabbsåga för att kontrollera alla trädfällningar. 855C fällare-läggaren arbetar ett skift om dagen. Fällare-läggaren kan inte ligga mer än ett skift före de andra eftersom arbetet sker så snabbt. Totalt har 855C arbetat 6 600 timmar under nästan fem år i dessa extrema arbetsförhållanden. Otroligt nog har de strukturella problemen varit begränsade till handledsaggregatet på 30 grader som har behövt en förstärkningsplatta, och så har ett sågblad gått sönder, men Luis klagar inte.
Fällare-läggaren lägger träden i solfjäderformation så att grenarna – vissa är upp till 12-20 cm i diameter – kan tas bort manuellt. Den bandburna skördaren H855C, utrustad med Log Max 10000, bearbetar de massiva träden. Medan Luis ser skördarens förare Rolando brottas med träden i beståndets utkant räknar han ut volymen på trädet som Rolando precis bearbetat. De fem stockarna väger nästan sex ton och då räknar han inte med de två massavedstockarna. Två skördare arbetar två skift om dagen och producerar 450–650 ton per maskin och dag.
Vissa träd i beståndets utkant är riktigt stora. Trots att stammen väger runt sju ton bearbetade Rolando den utan problem.
Två 1075B-skotare – som köptes sent under 2013 – arbetar också dubbelskift för att flytta virket till vägkanten för en månatlig produktion på 24 000–26 000 ton. Skotarförarna som jobbar nattskiftet lastar också lastbilar eftersom Tigercat 220D lastbäraren bara arbetar ett dagskift. Totalt arbetar skotarna och skördarna 5 000 timmar om året. De ursprungliga 1075B-maskinerna, som köptes in sent under 2008 och tidigt 2009, skickas ut för gallringsarbeten och har arbetat 20 000 timmar vardera. Luis anser att skotarna är nödvändiga i hans verksamhet och säger att inget annat märke skulle kunna utföra detta arbete lika effektivt. Han observerar också att lastkapaciteten är högre och bränsleeffektiviteten är bättre än på någon annan maskin som han har använt.
När Luis köpte sitt andra par skotare var båda maskinerna utrustade med Tigercats prototypkran. F195F85 med hög kapacitet tar maskinerna till en annan nivå. “Jag har inte gjort några tidstudier än men trots rotationsproblemen så är produktiviteten högre,” säger Luis. (Tigercat testar också en prototyprotator på de båda maskinerna.) En allmän observation som utförts av ingenjörer på Tigercat visade att produktionen låg i genomsnitt på 58 m3 i timmen, jämfört med Luis långtidsmedelvärde för originalmaskinerna som låg på 45 m3 i timmen. Bränsleförbrukningen på de äldre maskinerna ligger i genomsnitt på 14 liter/timme i jämförelse med 16-17 liter/timme med de nya maskinerna, Luis säger dock att den största skillnaden ligger i att de nya skotarna utför mindre lastning vilket är ett relativt enkelt jobb.
Stockarna väger 0,75-1 ton. Luis säger att den gamla skotaren bara kunde lyfta en stock åt gången. Om stocken låg längre bort från maskinen och var särskilt tung, var föraren tvungen att dra stocken närmare maskinen innan han kunde lyfta den eller manövrera maskinen så att den stod närmare stockarna. De nya maskinerna kan enkelt hantera en enda stock och lyfter ofta två stockar samtidigt och dubblar därför produktionen per lyftcykel. Den större gripen (en av maskinerna är också utrustad med Tigercats prototypgrip FG430) och den ökade produktiviteten i massaveden är lika viktiga faktorer. “En av maskinerna har kommit upp i 535 lastbilslaster på 23 dagar. Det är nästan 700 ton om dagen utöver att ha lastat 70 lastbilar,” säger Luis. Om det någonsin fanns ett anpassat arbete för 1075B så var det detta.
Luis Achugar med skotarföraren Hugo de Canto.
Luis håller koll på alla siffror och kan enkelt räkna ut hur mycket varje person producerar, per maskin, per skift och per liter bränsle som förbrukats. Han håller också noggrann koll på stilleståndtid och bränsleförbrukning. Förarna får bonus baserat på produktivitet och maskinens drifttid. Alla förare utbildas från grunden. Nya anställda kan ha erfarenhet av jordbruksutrustning, men Luis anställer ingen som inte har erfarenhet av skogsavverkningsutrustning och ser mer åt personlighet än erfarenhet och kvalifikationer. Medan vi tittar på arbetet ger Luis ofta sina förare komplimanger. När Luis ser skotarföraren Hugo de Canto tyst plocka upp en last av sågtimmer säger han, “Om du inte hör något oväsen, då vet du att förarna arbetar bra med skotarna.”
Tigercats prototyp FG430-grip.
Slutavverkningschef, Marcos de Oliveira, arbetade med Luis på COFUSA. “När jag berättade för honom att jag skulle lämna företaget sa han att han tänkte följa med,” säger Luis. Dalfey har 40 anställda som är uppdelade i tre besättningar för första gallring, andra gallring och slutavverkning. Personalomsättningen är väldigt låg. Med maskinernas utomordentliga underhåll och rena förarhytter är det uppenbart att förarna värdesätter sitt arbete och sin utrustning.
