Skip to content

Definierar en era

Tony Iarocci officiellt pensionerad från Tigercat Industries 4 juni 2026. Grant Somerville, tidigare VD för Tigercat, nuvarande chef och Tonys kollega i 48 skriver om hans liv och karriär.

— Grant Somerville, Director

Tony Iarocci är ett namn som är synonymt med varumärket Tigercat. Han var Tigercat Industries första VD som tog på sig ansvaret i slutet av 1991, långt innan företaget ens hade valt namn. Detta var pionjärsskedet då han ledde skapandet av vår teknik, försäljning, kundtjänst och reservdelsorganisation samt utvecklingen av de tidiga produktsortimenten.

Tony är bäst känd för de 35 år han ägnade åt att bygga och leda Tigercat, med tjugosex år som dess första VD följt av nio som dess förste chef. Vissa är kanske omedvetna om att hans långa karriär inom skogsbruk började många år innan Tigercat skapades.

Tonys familj kommer ursprungligen från Rom, Italien, och immigrerade till Kanada 1951 och slog sig ner i Brantford, Ontario. Hans föräldrar hade stark tilltro till hårt arbete och utbildning. Han följde goda råd och utbildade sig på universitet. 1966 tog han sin examen som teknisk ingenjör på University of Waterloo.

Samma år påbörjade han sin karriär på Koehring Waterous Company i Brantford. Företaget som grundades av bröderna Waterous i slutet av 1800-talet byggde ursprungligen ångdrivna maskiner men blev under 1920-talet en framstående tillverkare av enorma massakvarnar för pappersbruk. De la till konstruktionsmaskiner under 1950-talet och skogsbruksmaskiner på 1960-talet. I skogsbrukscirklar är namnet Koehring Waterous bäst ihågkommet för framtagandet av höghastighetsfällhuvudet med sågklinga, men de producerade en mängd maskiner som influerade både skogsavverknings-, massa- och pappersbruksbranschen.
Under denna era i Tonys karriär fick ha se design, utveckling, tillverkning och support i fält både för maskiner som användes inom pappersbruk och i skogen. Det tände ett livslångt intresse för utveckling av innovativa maskiner, ett nödvändigt byggblock för den framtida utmaningen med att få Tigercat att växa.

Under 1970-talet fokuserade företaget på utvecklingen av stora hjulgående skördare och fällare-läggare som användes för att skörda barrträd i de norra skogarna i Ontario, Quebec och Kanadas kustprovinser.

Skördarna användes främst för att producera massa- och pappersprodukter med maskinflottor som ägdes och drevs av stora pappersföretag. Största delen av arbetsstyrkan levde i företagsägda läger på grund av de avlägsna platserna. Maskinflottan var oftast igång dygnet runt, fem dagar i veckan, med pauser under våren och på julen. Avverkningsmiljöerna på dessa nordliga platser varierade från myr till exponerade klippor med långa varma sommardagar på 30 °C och långa kalla vinternätter på -30 °C. Maskinerna loggade ofta 40 000 timmar innan de togs ur bruk. Denna utmanande användning krävde aggressiv produktutveckling och program för support ute i fält samt nära samarbete mellan tillverkare och kunder.
Tony hade hand om Koehrings reservdelsstöd och kundtjänst i många år, vilket gav honom en inblick i de utmaningar både kunder och tillverkare ställdes inför i sitt dagliga arbete i dessa förhållanden. Under de sämre ekonomiska tiderna i början av 80-talet befordrades han till högre ledarroller inom marknadsföring och teknik.

Vid den tiden gick stora producenter över till en blandning av massa- och konstruktionsvirkesproduktion. Försäljning av stora skördare utformade fr att enbart producera massa avtog. Företagets fokus vändes mot stora fällar-skotare som levererade rena helträd till vägkanten där de kunde säljas som stockar för massa och konstruktionsvirke.

I mitten av 80-talet fick ekonomiskt tryck tillverkare att gå från att äga och driva stora maskinflottor till att anlita privata avverkningsföretag. De enorma hjulgående fällar-skotarna blev dinosaurer som privata entreprenörer varken hade råd att köpa eller underhålla.

Till största delen växlade Nordamerika till fällare-läggare och lunnare med gripklo vilket blev starten för det vanligaste avverkningssystemet vi ser idag. Detta skapade ett behov för billigare maskiner och företaget sökte nya möjligheter.
Tony gick i bräschen för att utforma och tillverka mer produktiva bandburna fällare-läggare. Medan konkurrenter byggde om grävmaskiner till fällare-läggare var Tonys vision att producera maskiner som var utformade från grunden för skogsbranschen, något som byggdes på företaget många års erfarenhet och samtidigt erbjöd skogsbranschen ett mycket mer prisvärt redskap.

En prototyp byggdes på nio månader. (Den fraktades den 4 juni 1984, ironiskt nog på dagen 42 år före Tonys pensionering.) Den bandburna fällaren-läggaren var ett vinnande koncept. Utformningen och timingen på marknaden var rätt och produktsortimentet växte snabbt under årtiondet.

Åttiotalet förblev dock utmanande. Företaget föll offer för Wall Street-sammanslagningar och uppköp och 1988 sålde holdingbolaget Koehrings skogsbaserade Brantford-gren till Timberjack. Den nya ägaren fortsatte att utveckla produktsortimentet med bandburna fällare-läggare. Således blev Koehrings maskin grunden till de två största tillverkarna av specialbyggda bandburna maskiner som säljs i världen idag.

Att lämna de år han investerat i Koehring var svårt, men Tony gick vidare med sin karriär. Han fick en chefsroll hos en lokal tillverkare av hydrauliska komponenter och blev sedemera vice VD för King Equipment. Sedan, 1989, kom en annan utmaning i form av en bilolycka som nästan tog hans liv och som tvingade honom till en lång och smärtsam rehabilitering.

1990 tog han ett undervisningsjobb på tekniska fakultetet på Conestoga College. Men ödet ville annorlunda och en dag 1991 stötte han på Ken MacDonald. De kände varandra från Tonys tid hos Koehring då Kens företag MacDonald Steel var leverantör av svetskonstruktionskomponenter.

MacDonald Steel kämpade på grund av lågkonjunkturen. De flesta av Kens kunder kämpade också, eller stängde ner helt, och han var tvungen att agera. Han tog ett existentiellt beslut att bygga hela maskiner istället för att göra komponenter åt andra tillverkare. Ken kände till Tonys färdigheter och erbjöd honom utmaningen att skapa ett sortiment skogsbruksprodukter åt hans företag.

Detta var sammanförandet av två individer som verkligen kompletterade varandra. Även om deras bakgrunder och kompetenser var väldigt olika så visade sig deras kombinerade förmågor vara en väldigt effektiv kombination. Det de delade var en företagsamhetsanda, stark arbetsetik och självförtroende på hög nivå.
Omfattande undersökningar i fält av Ken, Tony och det lilla team de hade satt ihop fastställde att startpunkten skulle vara en fällare-läggare på hjul för marknaden i sydöstra USA. De byggde prototypen av fällaren-läggaren 726 och färdigställde den på våren 1992. Montörerna färdigställde maskinen på en hotellparkering när de var på väg till skogsmässan i Tifton, Georgia. Den fällde sitt första träd kort innan livedemonstrationen av maskinen skulle börja. Ett vågat drag, men maskinen visade sig vara en vinnare och blev grunden som Tigercat byggdes på.

Tony säkerställde att de forsknings- och designmetoder som användes för 726-projektet blev modellen för alla Tigercats framtida utvecklingsprogram: res ut i fält, lyssna på kundernas idéer, vad de gillar och ogillar, ta reda på konkurrenternas styrkor och svagheter, utveckla lösningar och innovationer och gör maskiner som är tåligare, pålitligare och mer produktiva. Följ sedan upp genom att svara på kundernas feedback med snabb produktförbättring. Respektera kunderna som affärspartner. Detta var lektioner han lärt genom 25 års erfarenhet.

Listan över utvecklingsprojekt som leddes av Tony var lång och omfattande eftersom han och hans team släppte en ny produkt varje år. Att ständigt söka innovation ledde till avancemang såsom läggarsågar och buntskär med dubbla balkar, den hydrostatiskt drivna lunnaren och ER-teknik för bomsystem för att bara nämna några. De här och många andra utvecklingar ledde till stora framsteg för produktivitet och effektivitet för avverkningsarbeten i hela världen. Omfattningen av den utveckling Tigercat genomgick under den tiden är svår att greppa.

Lika viktigt och en lika stor utmaning var att bygga ett högkvalitativt återförsäljarnätverk och ett kunnigt service- och reservdelsnätverk som stöd för återförsäljarna. Tony var medveten om vikten av dessa verksamhetsaspekter och ägnade mycket av sin tid åt dem.
En del av processen som kunderna sällan ser är de partnerskap som måste etableras med många komponenter och tjänsteleverantörer. Skogsbruk är krävande arbete som de flesta kommersiellt tillgängliga komponenter helt enkelt inte är utformade för. Tony ledde outtröttligt gemensamma utvecklingsprojekt med komponentleverantörer för att skapa delar som klarade av skogsbruk, allt från hydrauliska pumpar till färg. När detta inte var tillräckligt ledde han framtagandet av Tigercat-tillverkade alternativ såsom våra axlar, transmissioner, slutväxlar och växellådor.

Tony trodde på att se saker med egna ögon och själv uppleva utmaningar. Han reste till många länder för att träffa säljare, fabriker, återförsäljare, kunder och skogsbrukare. Han körde regelbundet genom södra USA för att träffa återförsäljare och kunder och tillbringade så många timmar på vägarna att han bokstavligen slet ut fordon efter fordon.

Tony och Ken skapade en unik kultur hos Tigercat. De arbetade hårt och bad sina medarbetare att göra detsamma, men de visste också hur man njöt av ledig tid. De lät aldrig sina jobbtitlar bli statussymboler och de visade alla genuin respekt. De hade moral som sin kompass, något som har blivit ovanligt nu för tiden.

Tony är en sällsynt blandning av den gamla och den nya skolan. Å ena sidan är han en disciplinerad professionell ingenjör med många av de traditionella värderingarna från sin tid. Men han är också en man som tänker progressivt och värderar sunt förnuft högt. Hans balans mellan vetenskap och praktiskt tänkande har visat sig vara väl lämpat för utveckling av skogsbruksmaskiner. Han lyssnade på vad kunderna ville ha istället för att tala om för dem vad de behövde och etablerade en nyckelkomponent inom företagskultur som har blivit drivkraften för Tigercats framgång.
Tony ledde otaliga möten med komponenttillverkare, återförsäljare, kunder och Tigercat-personal för att lösa problem. Alla kom att respektera hans tekniska kompetens, hans passion för att lösa problem oavsett detalj eller skala, och för den framgång som följde.

Tony var en lagbyggare. Han var fantastiskt bra på att läsa människor och identifiera vilka som hade potential. Han utmanade unga människor att göra stora saker. Som ledare såg han alltid till att hålla sig välinformerad så att han kunde ta bra beslut. Han var utmärkt på att ställa de rätta frågorna för att komma till kärnan av problem. Han var beslutsam och tyckte att det var värre att vara obeslutsam än att ta fel beslut. Både i goda tider och dåliga förblev han optimistisk och avvek inte från vägen.
Han var alltid närvarande: på mässor, möten, fabriksvisningar, sociala evenemang, på fabriksgolvet och i skogen. Han var Tigercats ansikte. Tonys tro på sig själv och sitt team ledde till prestationer branschen sa var omöjliga. Han ledde skapandet av helt ny skogsbruksutrustning på en redan övermättad marknad där etablerade märken gick under. Det blev det bredaste produktsortimentet i skogsindustrin. Idag bygger och stöttar en arbetsstyrka på 2000 teammedlemmar, på elva tillverkningsplatser och runt om i världen, alla sorters innovativa och högkvalitativa produkter.

Detta är en inblick i en 60-årig karriär som gjort ett avsevärt bidrag till skogsbranschen runt om i världen och har påverkat tusentals liv. Vi vill alla tacka Tony för de oräkneliga timmar, mil och sömnlösa nätter han givit för att göra Tigercat Industries till en branschledare. Jag vill också tacka och ge mitt erkännande till hans fru Marsha för allt stöd hon givit längs vägen och för allt arbete hon lagt ner på Tigercat som ofta gick obemärkt förbi.

Mer