1st December 2017
Samantha Paul påbörjar en ny serie om kvinnor inom skogsavverkning i hopp om att inspirera unga kvinnor att fundera på skogsavverkning som karriär. Först är en intervju med BC-baserade föraren Hannah Dehoog som berättar hur hon hamnade i avverkningsbranschen, hur livet är för en kvinna på avverkningsplatserna och vad hon älskar med att vara förare.
Den passionerade skogsutrustningsföraren Hannah Dehoog från Smithers, British Columbia.
Hannah Dehoog – även känd som Logger Girl and Hanimal – från Smithers, British Columbia har fått stor uppmärksamhet i skogsbruksgemenskapen. Det handlar inte bara om hennes engagerande närvaro på sociala medier, utan hennes beslutsamhet, mod och skicklighet som ung kvinnlig förare av tung utrustning som arbetar i en starkt mansdominerad bransch.
Hannah har sett och varit delaktig i olika delar av skogsbranschen under större delen av sitt liv. Redan innan hon hade börjat skolan gick Hannah omkring i skogen tillsammans med sin pappa, som vid den tiden var timmerinköpare. Under gymnasiet arbetade hon på en plantskola och ett sågverk och nu, 22 år gammal, arbetar Hannah som maskinförare åt Groot Bros. Contracting Ltd. med bas i Houston, British Columbia.
Den första frågan Hannah brukar få när någon får veta vad hon jobbar med är: “Hur kom du in på det?” Även om hennes pappa Chris Dehoog är timmerinköpare åt West Fraser så var det en ex-pojkvän som fick henne intresserad av att köra skogsmaskiner. När hon besökte honom på en avlägsen avverkningsplats föreslog en i arbetslaget att hon skulle börja jobba med dem. “Ingen trodde att jag skulle ta förslaget på allvar, men så fort tanken på att köra utrustningen fick fäste i mina tankar så tändes en eld inom mig. Det här är vad jag vill göra,” säger hon.
Hannah slösade ingen tid. Innan hon körde den långa vägen hem tog hon reda på arbetsgivarens namn och adress och stannade vid hans hus för att be om ett jobb. Hon hade ingen erfarenhet som förare, men var extremt beslutsam. Hon minns att efter lite övertalning sa arbetsgivaren åt henne, “Jag ger dig en chans, men det är bäst att du inte gör mig sur.” Hon var överlycklig. Hon längtade efter att få berätta för sin pappa. “Pappa, gissa vem som ska avverka träd?” skrek Hannah. Han blev väldigt glad.
Hannahs pappa, Chris, är välkänd inom avverkningsbranschen och en stor drivkraft för Hannah. Hon arbetar hårt varje dag, inte bara för att bevisa sig som kvinnlig förare, utan för att göra sin pappa stolt. “Den motivationen kommer aldrig att upphöra,” hävdar Hannah. “De flesta tror att jag fick starten på min karriär som maskinförare serverad av min pappa, men det fick jag inte. Jag gjorde det helt på egen hand,” förklarar hon. “Min pappa kommer att vara den första att berätta att han inte lyfte ett finger. Han ringde inte ett enda samtal och gav ingen referens.”
En dag i Logger Girls liv
Hur många kvinnor skulle överleva mitt ute i vildmarken, utan mobiltäckning, långt mellan duscharna och en helt manlig arbetsstyrka som enda sällskap i flera veckor i taget? Hannah antog gladeligen utmaningen. “Det var skrämmande att vara enda tjejen i lägren. Det är helt klart en större utmaning för tjejer, ” säger Hannah. Det tog ett tag att vänja sig vid att bara duscha var tionde dag,” sa hon. När BTB pratade med Hannah hade hon precis avslutat åtta månader av nattskift där hon jobbade ensam med en satellit-nödtelefon och stjärnorna som enda sällskap. “Jag vande mig vid det. Vissa nätter blev jag rädd, men jag visste vad jag hade att göra. Det var ett äventyr.”
Loggergirl Hannah Dehoog med sin pitbull Phoenix
Mitt hjärta är som en kompass som pekar mot allt som ger adrenalin.
Hannah började med en grävmaskin och lärde sig enkla hydrauliska kontroller och grundläggande maskinunderhåll. Dag tre hamnade hon bakom föraren på en processor och dag fyra körde hon processorn på egen hand. Hon minns att hennes chef sa till henne att inte skjuta en stock genom hytten. Efter att i två år ha kört en rad olika maskiner inklusive grävmaskiner, processorer, lunnare och lastare fick Hannah äntligen lägga händerna på en Tigercat fällare-läggare, en LX870C. Hannah har alltid velat köra en nivåregleringsmaskin. “Jag har hanterat ordentligt brant mark med den där tipparen och älskade varenda minut,” hävdar hon. Tigercat blev snabbt hennes favoritmärke.
Efter att ha kört en 880 timmerkran, flera Tigercat-lunnare och både en LX870C och 870C var det tydligt för henne att Tigercat tillverkar för föraren. “Livsförändrande,” är hur hon beskriver lunnarsätet Turnaround®. “Och jag älskar hur lättillgängligt allt är med läggaren. Huven svänger upp, den hydrauliska pumpen är fantastisk och alla luckor och skydd är enkla att använda.”
När mekanikern Dave Hunter och Hannah båda arbetade på Matt Hromatka Contracting gav han henne smeknamnet Hanimal och det har hängt kvar under de senaste tre åren. När man frågar vilken typ av Hanimal hon är svarar hon alltid: “Jag är en Tigercat.” Hon ser sig själv som något av ett djur – lite vild och utåtriktad i nästan alla delar av livet.
Hannah älskar adrenalin. “Mitt hjärta är som en kompass som pekar mot allt som ger adrenalin,” hävdar hon. “När jag inte avverkar åker jag snöskoter med familjen, kör terrängmotorcykel eller hänger med min pojkvän och min pitbull Phoenix.” Eftersom hon tjänar mer än den genomsnittliga 22-åringen spenderar Hannah ganska mycket av sin lön på leksaker som låter henne leka utomhus året om. Hon älskar att anta nya utmaningar. “Det finns ingenting en kille kan göra som jag inte kan göra. Det är det som driver mig,” förklarar Hannah. “Om någon tror att jag inte kan klara det vill jag bevisa att de har fel.”
“Jag är väldigt stolt över det jag gör som kvinnlig skogsmaskinförare och därför vill jag dela det med världen,” förklarar Hannah. “Jag tror inte heller att vi marknadsför skogsbruk för kvinnor. Sedan hon började dela sin “Logger Girl”-livsstil på sociala medier har andra kvinnor blivit nyfikna på hur det är att vara kvinna och arbeta med avverkning. Hannah ger dem uppriktiga svar när hon blir tillfrågad.
Tack vare Hannahs närvaro i sociala medier blir hon ofta igenkänd i Smithers och Prince George, British Columbia. Hon älskar uppmärksamheten, men förstår att andra unga kvinnor ser henne så hon försöker att bete sig ordentligt online. “Jag har ett uppnosigt sätt att beskriva vissa av de utmaningar jag möter, men jag älskar verkligen mitt jobb och uppmuntrar verkligen andra kvinnor att prova på det.”
Nästa steg i hennes karriär är att certifieras för lågbäddsutrustning eftersom hon känner att det vore en bra kunskap att ha. Hon kan också se sig själv arbeta i brant terräng utomlands och har fått jobberbjudanden i Nya Zeeland. Det krävs en speciell typ av person för att jobba i skogen varenda dag oavsett om man är kille eller tjej. “Jag tror inte att kvinnor är överlägsna män och jag tror inte att män är överlägsna kvinnor. Vi är likvärdiga och vi behöver alla få samma möjlighet,” säger hon. Hannah är driven, hårt arbetande och tuff. Hon är stolt över det hon gör och kommer inte sluta att marknadsföra sin livsstil som “logger girl” inom den närmaste framtiden.
Hannah känner sig väldigt lyckligt lottad som nu arbetar dagskift bara 45 minuters bilfärd från familjens hem.
